Nu har jag precis kommit hem till Stockholm igen, men det känns verkligen inte som hem att komma tillbaka hit. Allting har varit väldigt inte normalt under en längre period och jag känner väl att jag har gjort en både hård och snabb landning i verkligheten. Jag har landat i något som inte längre känns som mitt, det har nog egentligen inte gjort det i ett tag. Men det är inte vad vi ska språga på nu!!

Så, vart var vi? Jag åkte till Smögen i torsdags, tanken på att vara i Stockholm under långhelgen var fööör deprimerande. Sen har jag ju i och för sig absolut ingenting att förhålla mig till så att det var långhelg gjorde väl egentligen ingen större skillnad för mig.

Filip hämtade mig på Torp och jag sprang runt som en yr höna och letade efter vad som helst att ha på mig, jag hade packat 5 minuter innan jag åkte samma morgon och hade minst sagt tveksam packning. Filip köpte tre par solglasögon, varav två par redan har fått ben och är borta nu efter helgen. Ni kanske undrar varför jag skulle se presentabel ut på Smögen förresten? Jo, det var så att jag skulle få besök en dag. Killen skulle komma. Whaaat? Jaa, jag vet.

Long story short, jag ville att allt skulle vara 10/10 såklart men fick hjärnsläpp när jag skulle handla och dagen efter så var han helt plötsligt 10 minuter bort när jag hade inte hade åstadkommit något mer än en dukning. Jag ville få lite revansch och visa mitt bästa, piffiga, lilla jag men mitt hår var fortfarande blött när jag hämtade honom och jag hade glömt mascara på ena ögat. Inte för att det spelade någon större roll med tanke på att det ändå skulle tvättas bort efter lunch när det var dags för bastu och bad.

Jag tog en sån rejäl mästerfylla och dagen efter låg mina få hjärnceller i koma hela dagen, alltså deluxe, kunde inte forma en tanke. Han stannade en natt till och vi somnade 21.30 efter att jag hade fått för mig att börja koka skaldjursfond och laga skaldjurspasta till middag.
Vi såg på Golden Boys förresten, ganska bra eller?? Vet inte än. Det var väldigt mysigt iallafall, underbart är kort. Jag känner att om något (eller någon) är för bra för att vara sant, så är det det tills motsatsen är bevisad.

Tycker att det hade varit trevligt att kanske ses lite mer normalt, inte bara under extremer. Jag menar, första gången ser jag ut som något Gud glömde och han var på tre dagars bender i Stockholm. Nu var jag söt en stund iallafall men vi körde total utskjutning och sen bakfylletroll i 24h. Men också svårt om man inte bor i samma stad? Då blir det ju så.

I söndags åkte jag iallafall med Jesper upp till Stockholm. Jag hade aldrig ätit wings från Max så vi skulle börja med att äta förrätt från där, sedan varmrätt och dessert någon annanstans längs med E4an, men vi blev så mätta så vi kom inte längre än så. Wingsen var goda iallafall, rekommenderar.